Hej du underbara människa!
Jag ville bara informera dig om min märkliga känsla i morse och min märkliga känsla just nu.
I morse satt jag vid matbordet med två rågbrödssmörgåsar ala grynost och skinka framför mig, klockan var exakt 06:12. Pappa kommer ner för trapporna, lyfter sin högra hand (allt detta ser jag dock inte, för mina smörgåsar var verkligen riktigt ögongodis). Pappa gör sin move, han tänder lampan!
Vaenudehäfönå tänker du. Min point är följande: det var så mörkt i köket så man behövde lampa, dvs. det räckte inte med solljuset. Detta fenomen leder till nästa tanke, om sommarens solljus inte räcker till betyder det att produkten är en bristvara vilket i sin tur betyder att vi snart står med gummistövlar mitt i allt som har med hösten att göra och tänker "hur hamnade jag här?".
Sad, but true.
Min nuvarande känsla är bara en helt simpel som jag fick efter min tanke att jag är ledig.* Ingenting märkvärdigt alls med andra ord.
Till sist en nödvändig "btw".
Min kära operabror har stängt in sig i vardagsrummet och står och sjunger, hårt, något i stil med "Maiiijjooouuuu, maiijjjjoooou, maiijjoooou". Jag är glad för hans skull att han har en sån fantastisk röstkapacitet, men i längden... Jaaa... Här hemma... Äh, han e fin!
*läses JAG ÄR LEDIG!!!
Ester
Jag ville bara informera dig om min märkliga känsla i morse och min märkliga känsla just nu.
I morse satt jag vid matbordet med två rågbrödssmörgåsar ala grynost och skinka framför mig, klockan var exakt 06:12. Pappa kommer ner för trapporna, lyfter sin högra hand (allt detta ser jag dock inte, för mina smörgåsar var verkligen riktigt ögongodis). Pappa gör sin move, han tänder lampan!
Vaenudehäfönå tänker du. Min point är följande: det var så mörkt i köket så man behövde lampa, dvs. det räckte inte med solljuset. Detta fenomen leder till nästa tanke, om sommarens solljus inte räcker till betyder det att produkten är en bristvara vilket i sin tur betyder att vi snart står med gummistövlar mitt i allt som har med hösten att göra och tänker "hur hamnade jag här?".
Sad, but true.
Min nuvarande känsla är bara en helt simpel som jag fick efter min tanke att jag är ledig.* Ingenting märkvärdigt alls med andra ord.
Till sist en nödvändig "btw".
Min kära operabror har stängt in sig i vardagsrummet och står och sjunger, hårt, något i stil med "Maiiijjooouuuu, maiijjjjoooou, maiijjoooou". Jag är glad för hans skull att han har en sån fantastisk röstkapacitet, men i längden... Jaaa... Här hemma... Äh, han e fin!
*läses JAG ÄR LEDIG!!!
Ester
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar