söndag 2 oktober 2011

Bussen, och dylikt

Ester har åkt buss. Från solstaden Vasa till regn(?)staden Karleby.
Jag steg in i bussen, spanade in läget och människorna runt mig. Var ska en sådan som jag sitta? Ahaa, platsen bakom två flickor ser perfekt ut. Börjar kånka mig själv och mina saker längs gången då jag reagerar på att de två flickorna använder sig av oerhört hög decibel, dessutom har de svart, stripigt hår och svartsminkade ögon. No way I'm sitting behind them.
Hittade min plats lite längre bak, satt mig ner bredvid min vän kånken-väskan. Tråkigt var det så jag började lyssna på det höga decibelpratandet.
De. Pratade. Om. Bibeln.
Ester sprack upp i ett leende, Gud där fick du mig allt.
Döm aldrig en människa efter att du bara sett utsidan, det kan finnas fantastiska saker du går miste om. Bara genom att inte ha förutfattade meningar och genom att lätt knacka på dörren, kanske du blir inbjuden till någons insida. Där finns det saker att hitta, som är värda mer än guld. Ge alla en chans.


Efter att Bibel-tjejerna hade stigit av satt jag bara tyst, funderade.
Man kan ju dock inte åka buss utan att det finns något störande moment, kollektivtrafik + konstiga upplevelser = sant. Denna gång var den mindre trevliga överraskningen följande: En pojke som satt bakom mig ringde 7 samtal. Varje samtal, förutom ett, började han med orden "Heeeeeei, miss sä oot? Mennään kaljalle." Häftigt dock att han valde att i sitt sjunde samtal enbart säga "Heeeeei, miss sä oot?" Det var omvälvande, jag bara gapade.


Tummen upp för kollektivtrafik!
Pussheeej,
Ester.

2 kommentarer:

Michelle sa...

Heeeeei miss sä oot? Haha Ester ja diggar dej :D

Ester sa...

Heeeeeei, mä on khyll kotona. Olishan se toi kalja sitte, tuutko? ;)
Efter dedär diggar du mej säkert ännu mer :D