Senaste gången jag åkte buss skrev jag ett blogginlägg, let's make it a tradition!
10:45 skulle bussen avgå från busstationen i Vasa. Om två barn ska på WC före man slipper iväg, då de dessutom inte vill, tar det tid. Men vi hann, trodde vi. Vid sista trafikljuset före stationen tittar Petter på klockan och säger: "Och vi anländer PRECIS i, oho!", klockan var 10:44.
Vi ser en buss backa ut från laituri 2, var det inte från just den laiturin min buss skulle fara? Petter gör en supersnygg U-sväng och stannar på sidan av vägen. Jag hoppar ut med mitt pick och pack och springer mot den buss som jag tror är den rätta. Chauffören får syn på mig och höjer på ögonbrynen, jag ler och försöker med min charm få honom att stanna. Det fungerar.
Han stannar på ett ställe där jag inte skulle rekommendera att folk parkerar och jag stiger in i bussen.
Ester: " HUH, ja hadd tänkt fara ti Kronoby."
Chauffören, med den snygga pipon: "Jaha, jaha, de plir 12 euro"
Ester: "PUH, kan ja betala me kort?"
Chauffören: "Inte med Visa Electron, nej."
Ester: "Jaha, nå då har ja int nå pengar. Hu ska ja göra nu?"
Chauffören, som tittar sig nervöst omkring: "nåmen sitt ner nu så ser vi"
Jag släpar med mig mina väskor till en ledig plats, fortfarande lite andfådd. Under resans gång sitter jag och funderar hur han har tänkt gå till väga. Ska jag hoppa av då jag sir första bästa Otto och ta ut pengar? Säger han hur jag ska göra eller ska jag själv ta initiativ? Jag bestämmer mig för att ta det lugnt och vänta på någon form av signal.
Tiden går, vi kör om Oravais, Nykarleby, oj nu är vi redan i Jeppis. Nu måste jag nog göra något, tänker jag.
Så när busschauffören med den snygga pipon stiger ur i Jeppis för att lyfta några lådor stiger jag också ur och går fram till honom.
Ester:"Alltså hu ska ja göra me dehä betalase?"
Chauffören: "Hrm, ööööh, jaaaa, nåååå"
Ester ser frågande men vänlig ut.
Chauffören fortsätter: "Do kan fast petala 2 kånger nästa kång do kommer.
Detta säger han med ett leende på läpparna och med hans högra hand format i ett peace-märke för att understryka att jag ska betala två gånger.
Vi tackar Matkahuolto för fantastisk service. HURRA!
Ester
10:45 skulle bussen avgå från busstationen i Vasa. Om två barn ska på WC före man slipper iväg, då de dessutom inte vill, tar det tid. Men vi hann, trodde vi. Vid sista trafikljuset före stationen tittar Petter på klockan och säger: "Och vi anländer PRECIS i, oho!", klockan var 10:44.
Vi ser en buss backa ut från laituri 2, var det inte från just den laiturin min buss skulle fara? Petter gör en supersnygg U-sväng och stannar på sidan av vägen. Jag hoppar ut med mitt pick och pack och springer mot den buss som jag tror är den rätta. Chauffören får syn på mig och höjer på ögonbrynen, jag ler och försöker med min charm få honom att stanna. Det fungerar.
Han stannar på ett ställe där jag inte skulle rekommendera att folk parkerar och jag stiger in i bussen.
Ester: " HUH, ja hadd tänkt fara ti Kronoby."
Chauffören, med den snygga pipon: "Jaha, jaha, de plir 12 euro"
Ester: "PUH, kan ja betala me kort?"
Chauffören: "Inte med Visa Electron, nej."
Ester: "Jaha, nå då har ja int nå pengar. Hu ska ja göra nu?"
Chauffören, som tittar sig nervöst omkring: "nåmen sitt ner nu så ser vi"
Jag släpar med mig mina väskor till en ledig plats, fortfarande lite andfådd. Under resans gång sitter jag och funderar hur han har tänkt gå till väga. Ska jag hoppa av då jag sir första bästa Otto och ta ut pengar? Säger han hur jag ska göra eller ska jag själv ta initiativ? Jag bestämmer mig för att ta det lugnt och vänta på någon form av signal.
Tiden går, vi kör om Oravais, Nykarleby, oj nu är vi redan i Jeppis. Nu måste jag nog göra något, tänker jag.
Så när busschauffören med den snygga pipon stiger ur i Jeppis för att lyfta några lådor stiger jag också ur och går fram till honom.
Ester:"Alltså hu ska ja göra me dehä betalase?"
Chauffören: "Hrm, ööööh, jaaaa, nåååå"
Ester ser frågande men vänlig ut.
Chauffören fortsätter: "Do kan fast petala 2 kånger nästa kång do kommer.
Detta säger han med ett leende på läpparna och med hans högra hand format i ett peace-märke för att understryka att jag ska betala två gånger.
Vi tackar Matkahuolto för fantastisk service. HURRA!
Ester
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar