Oj, jag är med om så mycket och det får bloggen lida av. Borde vara tvärt om.
Jag tyckte om Bjarnes tal när vi kröntes i stadskyrkan den 13 december. Min kjol var löjligt kort och jag sjöng med sån inlevelse så ljuset slocknade. Stämmorna satt som de skulle och jag bara log. Veckan som kom var tung men vi, De Tre Musketörerna, klarar allt. Vi hade SÅHÄR roligt och vilka underbara minnen vi tar med oss från den veckan. Tack.
Sen for Christianos ut i vida världen på sina egna strapatser. Jag gjorde ett matteprov efter att ha varit frånvarande de senaste 5 lektionerna, det var minsann spännande. Sen övades det till julfest, vårt program blev såklart succé. Att vara på två julfester samma dag när man är förkyld är inget att rekommendera, det var mestadels bara jobbigt. Nästa delmoment före ledigheten var Jultablån i Kokkola, förutom hostattacken stornjöt jag av att stå där i kören och sjunga. Mera sådant åt folket!
Sen kom det efterlängtade lovet.
Jag hade inte inhandlat alla julklappar. Crap. Men, julafton kom och for och jag hade julklappar åt varendaste en. Vi hade det trevligt värrigare och maten var dessutom god.
Sen kom den 26 december.
Jag vet inte om jag var nervös, eller om jag annars bara blev en morgonmänniska för en dag, men jag vaknade 8. Där låg jag och väntade, och väntade och väntade. Klockan blev halv 9, 9, halv 10, 10. Sen hörde jag hur Elmer ropade: "Pappa! PAPPAAA! Vaaaaaaknaaaa! Vi ska ju sjunga åt Ester!" Jag satt bort boken, kurade ihop mig och stängde ögonen. Precis sådär som man gjorde när man var liten för att låtsas sova.
Min födelsedag tillbringades vid Lillträsket. Alla var med, också Mimmi, vi grillade korv och hade det mysigt. Vi var på väg den lilla biten genom skogen tillbaka till bilen när det fasansfulla hände. Petter sprang fram från ingenstans ropandes: "Ida e de din födelsedaaa!" och hoppade rakt på mig. Där låg jag i lingonriset med mina händer som skydd för ansiktet. Han höll mig mot marken och Elmer kom för att hjälpa till, så jag säkert skulle hållas där var jag var. Jag skymtade något vitt, nej det fick inte vara sant. Plötsligt hade jag snö i hela ansiktet. Hela senariot blev bara värre av att jag skrattade så förjordans mycket, jag skrattade så jag nästan kiknade.
Tårta och kalas var näst på schemat, Faffa och Christian skulle hämtas från stadin. Den längre av dem hade varit utomlands i två veckor, löjligt lite, men där satt jag och hade femtioelva fjärilar i magen när jag tänkte på att se honom igen. Kvällen blev så bra som jag hade tänkt mig och kakan var lika god som alltid.
Mellandagsrea. Det slutade med att jag spenderade en dag hos Hagnäsas. Jag är kär.
Imorgon bär det av till Nyårslägret,
Gud är God!
Ester
Jag tyckte om Bjarnes tal när vi kröntes i stadskyrkan den 13 december. Min kjol var löjligt kort och jag sjöng med sån inlevelse så ljuset slocknade. Stämmorna satt som de skulle och jag bara log. Veckan som kom var tung men vi, De Tre Musketörerna, klarar allt. Vi hade SÅHÄR roligt och vilka underbara minnen vi tar med oss från den veckan. Tack.
Sen for Christianos ut i vida världen på sina egna strapatser. Jag gjorde ett matteprov efter att ha varit frånvarande de senaste 5 lektionerna, det var minsann spännande. Sen övades det till julfest, vårt program blev såklart succé. Att vara på två julfester samma dag när man är förkyld är inget att rekommendera, det var mestadels bara jobbigt. Nästa delmoment före ledigheten var Jultablån i Kokkola, förutom hostattacken stornjöt jag av att stå där i kören och sjunga. Mera sådant åt folket!
Sen kom det efterlängtade lovet.
Jag hade inte inhandlat alla julklappar. Crap. Men, julafton kom och for och jag hade julklappar åt varendaste en. Vi hade det trevligt värrigare och maten var dessutom god.
Sen kom den 26 december.
Jag vet inte om jag var nervös, eller om jag annars bara blev en morgonmänniska för en dag, men jag vaknade 8. Där låg jag och väntade, och väntade och väntade. Klockan blev halv 9, 9, halv 10, 10. Sen hörde jag hur Elmer ropade: "Pappa! PAPPAAA! Vaaaaaaknaaaa! Vi ska ju sjunga åt Ester!" Jag satt bort boken, kurade ihop mig och stängde ögonen. Precis sådär som man gjorde när man var liten för att låtsas sova.
Min födelsedag tillbringades vid Lillträsket. Alla var med, också Mimmi, vi grillade korv och hade det mysigt. Vi var på väg den lilla biten genom skogen tillbaka till bilen när det fasansfulla hände. Petter sprang fram från ingenstans ropandes: "Ida e de din födelsedaaa!" och hoppade rakt på mig. Där låg jag i lingonriset med mina händer som skydd för ansiktet. Han höll mig mot marken och Elmer kom för att hjälpa till, så jag säkert skulle hållas där var jag var. Jag skymtade något vitt, nej det fick inte vara sant. Plötsligt hade jag snö i hela ansiktet. Hela senariot blev bara värre av att jag skrattade så förjordans mycket, jag skrattade så jag nästan kiknade.
Tårta och kalas var näst på schemat, Faffa och Christian skulle hämtas från stadin. Den längre av dem hade varit utomlands i två veckor, löjligt lite, men där satt jag och hade femtioelva fjärilar i magen när jag tänkte på att se honom igen. Kvällen blev så bra som jag hade tänkt mig och kakan var lika god som alltid.
Mellandagsrea. Det slutade med att jag spenderade en dag hos Hagnäsas. Jag är kär.
Imorgon bär det av till Nyårslägret,
Gud är God!
Ester
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar