Alltså var ska jag börja? Antar att det är bäst att börja från början, here we go.
Fredagen, 28.9, var det Nykaabi som gällde. Jag skulle med bussen, via Öja, Larsmo och Jeppis, och var tvungen att vänta lite här och var på olika bussar hit och dit. Men Pappa sa: "De e karaktärsdanande att vänta". Det har jag fått lära mig att betyder karaktärsutvecklande eller något dylikt, så jag satt snällt och väntade på bussar.
Väl framme i stadin hade jag bestämt träff med den förträffliga Jennie. Hon satt där mitt emot mig på cafét med sitt nyfärgade hår, skrattade och åt bulle. Vi pratade om våra framtidsplaner, om vårt Afrika, om att Nykaabi har förvånansvärt många höghus och mycket därtill. Hon är en fantastisk prick.
Plötsligt var träffen slut och jag låste upp dörren till det gula huset på Regnbågen där familjen Rudnäs bor. Ingen var hemma. På finbordet var det framdukat för två personer, ljus, vinglas och sådant ni vet. Jag log där i mörkret för mig själv. Så småning om kom Oscar hem och uttryckte sin vrede över att han i misstag köpt choko för 5,90 €. Sedan satt han sig där, bredvid mig, och sa: "Grattis på 2månadersdagen Ester".
Vi lagade mat, inklusive en smått äcklig efterrätt, och hade det förträffligt.
På lördagen steg jag upp halv 7, ja, halv 7. Pappa, Oscar och jag skulle på långvandring. I arla morgonstund körde vi mot Nykaabi för att plocka upp Oscar samtidigt som vi såg solen gå upp. Vackert må jag säga. Sedan styrde vi kosan mot Lappfors och Kisk. Vi sjöng, täljde vandringsstav, hade skoskav, gick fel 3 gånger, blev blöta, åt stekt ägg, äcklades av älgflugor, hamnade på Youtube, såg fjantigt många sjöar, fick sjuka ljumsk(l)ar och mådde förträffligt. Väl hemma lagade vi god mat och när vi ätit orkade vi inte ens se på film, så trötta var vi. Kort och gott: En superdag!
Söndagen var lite lugnare. Jobbade med lite skolarbeten, lagade mat med pappa, ojade mig över valpsjukan, hälsade på hos Krombi Tiater och cyklade i regnet. Dagen avslutades med bio. Pappa och jag körde iväg till Jeppis för att se Hypnotisören. After all tyckte jag om den, men recensenten i söndagens ÖT hade nog rätt i att den var lite förutsägbar. Kanske man borde läsa boken?
Här kommer trailern, och hej hördu; Se till att ha en r i k t i g t bra dag idag!
Ester
Fredagen, 28.9, var det Nykaabi som gällde. Jag skulle med bussen, via Öja, Larsmo och Jeppis, och var tvungen att vänta lite här och var på olika bussar hit och dit. Men Pappa sa: "De e karaktärsdanande att vänta". Det har jag fått lära mig att betyder karaktärsutvecklande eller något dylikt, så jag satt snällt och väntade på bussar.
Väl framme i stadin hade jag bestämt träff med den förträffliga Jennie. Hon satt där mitt emot mig på cafét med sitt nyfärgade hår, skrattade och åt bulle. Vi pratade om våra framtidsplaner, om vårt Afrika, om att Nykaabi har förvånansvärt många höghus och mycket därtill. Hon är en fantastisk prick.
Plötsligt var träffen slut och jag låste upp dörren till det gula huset på Regnbågen där familjen Rudnäs bor. Ingen var hemma. På finbordet var det framdukat för två personer, ljus, vinglas och sådant ni vet. Jag log där i mörkret för mig själv. Så småning om kom Oscar hem och uttryckte sin vrede över att han i misstag köpt choko för 5,90 €. Sedan satt han sig där, bredvid mig, och sa: "Grattis på 2månadersdagen Ester".
Vi lagade mat, inklusive en smått äcklig efterrätt, och hade det förträffligt.
På lördagen steg jag upp halv 7, ja, halv 7. Pappa, Oscar och jag skulle på långvandring. I arla morgonstund körde vi mot Nykaabi för att plocka upp Oscar samtidigt som vi såg solen gå upp. Vackert må jag säga. Sedan styrde vi kosan mot Lappfors och Kisk. Vi sjöng, täljde vandringsstav, hade skoskav, gick fel 3 gånger, blev blöta, åt stekt ägg, äcklades av älgflugor, hamnade på Youtube, såg fjantigt många sjöar, fick sjuka ljumsk(l)ar och mådde förträffligt. Väl hemma lagade vi god mat och när vi ätit orkade vi inte ens se på film, så trötta var vi. Kort och gott: En superdag!
Söndagen var lite lugnare. Jobbade med lite skolarbeten, lagade mat med pappa, ojade mig över valpsjukan, hälsade på hos Krombi Tiater och cyklade i regnet. Dagen avslutades med bio. Pappa och jag körde iväg till Jeppis för att se Hypnotisören. After all tyckte jag om den, men recensenten i söndagens ÖT hade nog rätt i att den var lite förutsägbar. Kanske man borde läsa boken?
Här kommer trailern, och hej hördu; Se till att ha en r i k t i g t bra dag idag!
Ester
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar