Den där chansen

Jag hade börjat första året i gymnasiet och liten som jag var såg man upp till de äldre eleverna. Det fanns speciellt en som jag beundrade pga hennes totala självkännedom och hur hon visade världen att hon accepterade sig själv genom hennes sätt att vara. Hon var verkligen någon jag respekterade. 

Det var en vanlig skoldag, jag gick omkring i min för stora ylletröja och smålog åt min omvärld. Plötsligt kommer hon fram till mig och säger: "Ester... Du är alltid så glad, det strålar glädje om dej. Hur gör du? Vad är det som gör att du strålar?"

Hon som jag såg upp till frågade råd av mig.

Mitt svar är orsaken till varför jag bloggar om denna händelse. Jag minns det som igår där jag stod och  febrilt sökte efter ett svar, efter en källa till min glädje. Mitt svar blev: "Jag vet inte, men tack för frågan. Jag ska fundera ut det och låter dig veta när jag kommit fram till något!" 

Mitt svar som jag senare tänkte ut, och som jag aldrig fick chansen att säga åt henne, lyder såhär:

"Min källa till glädje är Jesus. Jag har en personlig relation med Honom och pratar med Honom om allt. Oberoende vad som händer, hur många misstag jag gör eller hur dålig jag känner mig så finns Han där. Allt i vår värld tar slut, går sönder och upphör men Jesus, Han ger mig kärlek i evigheters evighet. Jesus har dött för mig. Han har dött för mig, och genom Honom blir jag stark - så stark så jag reflekterar Hans kärlek"

Tänk dig vilket perfekt tillfälle Gud satt i mina händer, att berätta om Honom för en person som inte alls tror, för en som aldrig blivit berörd av Jesus. Tänk att jag var så förblindad att jag istället svarade "Jag vet inte". Min poäng är att du som lever i en relation med vår Skapare, ta vara på alla situationer som Gud ger dig. Sprid evangeliet då Han ger chansen! Och hördu, tänk vilken ära det är för dig att Han ger dig den chansen. 

Ester