Det är över!

Tänk, att det äntligen är slut. Jag kan skratta högt för mig själv när jag ser högen av böcker som jag ALDRIG behöver läsa mer. Känslan är obeskrivlig.
Ännu till på köpet har jag fått höra att det gått mycket bra i studentskrivningarna, det blir man ju alltid lite glad av!

Imorgon bär det av mot nordligare breddgrader, Ruka. Oscar och hans familj, hans kusiner med familj och lite löst folk åker iväg över påsken. Vi ska alla bo på något ställe jag inte riktigt har klart för mig var och vad det är, men mysigt blir det hur som helst. Det blir skönt att bara koppla av i några dagar, verkligen vila i Jesus och minnas vad han gjort för mig. Resten av våren är fullspäckad, jag behöver lite tid.

Jag önskar dig en underbar och avkopplande påsk och så hörs vi sen igen!

Ester

Hej

Här är jag.
Den dåliga bloggerskan.

Solen skiner som bara den på utsidan, jag kom just hem från skolan. Idag skrev vi matte, det gick över förväntan. I övermorgon gäller geografi, tänk, sen är det över.
Jag har varit sjuk, antagligen därför ni inte hört av mig på sistone. Magen krånglar, katarr påstås det att felet är. För tillfället käkar jag dagligen rosa tabletter, vi får se.
På kvällarna saknar jag mina brorsbarn mer än någonsin förr. Den 15de april flyger jag iväg för att gosa med dem dygnet runt i 2 veckor. Mamma och pappa åker snart iväg för att slutföra pilgrimsvandringen i Spanien. 5 veckor. Jag har insett att ensamhet är något jag varken värdesätter eller tycker om. Hjälplösheten kommer krypande då jag vet att ingen kommer att prata med mig på väldigt länge. Jag gillar folk, kaos.
Jag har sökt sommarjobb på 9 ställen, än så länge har inget nappat. Hoppeligen bär jag en Sia-hatt + förkläde alla de varma månaderna.
Ansökningarna inför nästa år var ett enormt orosmoment för mig. Men, nu är det kirrat. Teaterhögskolan, Scenkonst på Novia, Social Service på Diak i Helsingfors, Peffan och Svenska i Åbo. Det känns bra, faktiskt. Jag ser fram emot nästa år.
Förresten, jag har ju fått körkort! Har varit aktiv bilist sen slutet av januari och igår fick jag faktiskt hem kortet på posten. De nya reglerna är något jag ogillar skarpt. Ingen visste någonting veckorna runt datumet då lagen ändrades, vi ringde hit och dit. De sa att jag INTE behöver köra upp före lagen ändras, jag skulle oberoende inte hamna på tre skeden. Nåja, inom kort ska jag till bilskolan. Tre skeden it is.
Att det är över 40 km till Nykaabi är ett faktum jag har märkt mer och mer. Att inte vara med varann så mycket man skulle vilja är tungt ibland. Den där spontaniteten i att råkas finns inte. Det ska planeras, hit och dit. Me don't like. Skype, äh, jag har redan testat alla roliga effekter. He fåår buri räck nu, känns det som. Tack och lov att vi älskar varann så mycket som vi gör, sist och slutligen har avståndet knappt någon skillnad.

Jag jobbar på att låta Gud styra. Försöker släppa mitt kontrollbehov och viljan att veta vad som döljer sig bland framtidens skuggor. Men, jag vet att Han vill mitt absolut bästa och det är huvudsaken.

Yes, He is.

Er hoppeligen allt mer aktiva bloggerska,
Ester

Det blev jul

Det hände sig på den tiden att hela familjen skulle insjukna i vinterkräksjukan.

Jultablån i Kokkola har blivit en tradition, så även detta år. Kvällen före julafton kom jag hem från stan kvart före 9, kvart över sa ja lite sådär sakta att "alltså ja mår lite dålit tror ja".
Först spydde Elmer.
Sen jag.
Sen Robert.
Ja, och sen blev resten av familjen också sjuk.

Att jag för andra gången i mitt liv hade spytt firade jag med ett glas Jaffa, julafton till ära. Vi låg alla i våra sängar. Ja, typ kl 5 åt jag faktiskt ett knäckebröd, utan smör. Vi sa inte mycket. Sen fick jag 39 graders feber.

Den 26, då vi skulle ha mitt stora släktkalas, åt vi julmaten. Allt var lite upp och ner, ingen visste egentligen vad det var för dag. Ja oj, ja fyllde ju 18 den dagen också.

Den 28 hade vi mitt efterlängtade kalas. Alla kunde inte komma pga att vi blev tvungna att flytta det men det blev ett roligt kalas hur som helst. Nu har jag nog tillräckligt med kärl för att flytta hemifrån snart. Me likes!

Ja det blev en speciell jul. En jul vi kommer att minnas, rätt bra tror jag. Men oberoende så blir det jul till sist och det är ju det som räknas!

God Jul på er!

Stockholm baby!

Hej, jag vet. Det blev en oplanerad bloggpaus.

Några veckor före julen for Oscar och jag iväg på vår första gemensamma resa. Det som jag var mest nervös för var att gå på vessan på tåget, eftersom det tidigare varit rätt pinsamma situationer jag hamnat i. Men tack och lov fungerade låsen och alla använde sig av dem dessutom.
Vi tågade först ner till Oscar syster med man i Åbo. Vi lagade häftig mat som egentligen skulle bli nån form av gryta men resulterade i gröt. Men ack du saliga grillkrydda, du räddade allt! Efter en natt och en dag hos Ravalls hoppade vi på bussen till hamnen.
Nattbåten över gick smidigt, vi vaknade till och med av alarmet. När vi steg i land i storstaden på andra sidan havet såg vi snö, mycket snö. Nu återstod det att se om vi hittade till min bror, x ana
tal bussar och tunnelbanor away. Vi gick med vårt pick och pack en onödigt lång väg men till sist kom vi fram, ringde på och väckte hela familjen då vi kom fram.

Vi hade det underbart i Stockholm.
Oscar och jag gick på musikal på Stockholms stadsteater. Vi gick i armkrok under julbelysningen på Drottninggatan. Vi var på julmarknad på Skansen och frös tårna av oss. Vi köpte julklappar. Vi åt dumplings. Oscar provade på sin första sushi. Vi såg på en oerhört speciell film. Vi sa SKÄÄGEN i varannan mening. Vi härjade med mina brorsbarn. Vi sov gott. Vi bad. Vi åt gott.

Dessutom kom vi hem hela och hållna. I ett skede tvivlade jag på detta i och med att Oscar sprang på perrongen och jag själv satt som på nålar inne i tåget och tänkte "Han hinner aldri". Men, han hann. Han sa: "Dedä va ju spännand, he gör vi pånytt!" Nejtack.

Det var underbart.
Can't wait to our next trip!

För att illustrera Stockholm

Ester

Oh hello

 Oh hello December, I've been waiting for you. This, the first of December, is the day when there are only 25 days left. 25 days until I finally, last in line, get those 18 years of my own. But I'll pretend that I'm just waiting for christmas, then my birthday just suddenly appears out of nowhere.
Sounds like a good plan to me.

Scod

I helgen var jag på en lärjungaskolning, Scod.
Det var det bästa på länge.
Vi var 12 stycken ungdomar, hungriga efter mer, villiga att ta emot Guds kallelse. Det var en familj som öppnade sitt hem för oss. Vi blev en sammansvetsad grupp som var med om mycket.
Vi bodde alltså hemma hos en familj, åt underbar mat, diskuterade och hade undervisning. Vi hade mycket givande samtal, vi lärde oss massor om oss själva, vem vi är i Jesus och dessutom såg vi på en fantastisk film. Jag utmanar dig att se på Lejongkungen och ha Jesus i baktankarna. FANTASTISKT hur mycket man kan få ut av den filmen!
Gud förlåter och vi förlåter varann. Han förbereder oss för stora saker, Oscar och mig. Att än en gång få det bekräftat värmer min själ. Det är så spännande! Han för oss närmare varann och närmare Honom så vi har den stadigaste grund någonsin när våra äventyr börjar. Förresten, de har redan börjat!

Kära du, jag vill påminna dig om en sak:

Tänk på detta,
Ester

Det där med kärlek

Ojojoj. En antibiotikakur senare försöker jag rycka upp mig själv och hitta den där positiva inställningen till Oscars och min utmaning. Känns lite små hopplöst. Varför gör jag ens det här? Resultat känns som det enda viktiga, försöker få mig själv att förstå att det inte är så. Men känslan efter tre dagars träning i rad är rätt skön trots allt.

Idag vill jag skriva om kärlek.
Att självmant försöka väcka kärleken så länge den ännu sover är onödigt. Idag har vi så bråttom, vi skyndar och rusar, en hit en dit. Det lönar sig inte. Om man välter på varje sten, söker i varje hörn, efter "den rätta" tror jag inte det kommer så mycket gott ur det. Jag tror inte du hittar den du söker.
Ibland kan man tro sig ha hittat det man söker efter, man kan känna sig lycklig. Men efter en tid upptäcker man att man var förlorad i den kärlek man själv väckt. Den kärlek man omedvetet placerat där man ville ha den. Plötsligt vaknar du och inser att situationen på alla möjliga sätt är fel för dig, lycklig är precis det du inte är.
Det har hänt för mig, det har säkert hänt för många andra.

Den kärlek jag vet är äkta, och gör mig lycklig, kom när jag minst anade det. Kärlek hade jag satt högst upp på hyllan, längst in i förrådet, för att sen om några år damma av och ta fram för användning. Gud kände mycket väl till min situation och mina planer. Kärlek var inte min grej just då, punkt slut.
Men, det var min plan, inte Hans.
Där stod jag då som ett fån då Gud sa åt mig: Här är han du ska älska.
Och jag har aldrig varit lyckligare.

Väck inte det som slumrar.
Ester